Man anar inte betydelsen…

Igår så jobbade vi hemifrån under förmiddagen för att Jesper skulle åka från Kochi för gott. Han har ju slutat för länge sedan och han har rest runt lite men han har ändå varit hemma en del. Att bo med Jesper var inte alltid lätt och han är en 22-årig kille som just kom från hårt festande studentliv och där han bodde i ett hus med sex andra killar. Men efter alla dessa månader som både rumskompisar, kollegor och vänner så var det riktigt jobbigt att han åker för gott. Han brukade knacka på min dörr och komma in, sätta sig på kanten av min säng och prata om allt! Sluta skämta för en gångs skull, erkänna att han var kär för första gången, erkänna allt han tyckte och vad som var jobbigt. Vi alla tre brukade sitta och alltid äta middag ihop, prata om dagen om saker i allmänhet. Helt otroligt också att vi aldrig hade ett enda bråk gällande hushållet.

Han har gjort en del galet också, typ låst in mig efter en fest, dvs tagit båda nycklarna låst (gammal dörr så man kan inte låsa upp inifrån) och när jag äntligen fick tag på honom, som typ fortfarande är full så knackar han på dörren och undrar varför jag inte öppnar. Öhh du har ju nycklarna!! Haha. Han drar alltid massa skämt och har aldrig under hela sin vistelse lagat mat. Han har ställt upp för mig, och han är faktiskt en av få killar som jag tycker han en grym moral.

Så nu när han skulle åka så blev det ledsamt. Han har liksom alltid varit där. Han är den som vaknar och gör kaffe åt oss. Jag och Claudia kommer sakna honom som satan. Morgonen på dagen han skulle åka (igår) så gick jag upp, han gjorde kaffe och jag diskade då kommer han ger mig en kram och säger att han kommer sakna mig! Jag kunde typ ha börjat böla då. Hans gulliga tjej Chloé hade köpt små paket åt oss och innan vi sa hej då så blev det en liten gråtfest! Fy fan att man kan bli så van vid folk. Men han ska förmodligen börja sin master i Stockholm och jag har sagt att vi ska ses då! När vi kom hem från jobbet så hade han och Chloé  skrivit varsitt brev till oss. Cholés var gulligt och snällt. Medan Jespers var fyllt av vår tid som roomies!

Jag är i övrigt en blödig jävel och kan inte hantera hej dås. När Martin skulle åka så saboterade jag hans packning, bara välte allt ner på golvet. Mmm, moget I know.

 

En av alla våra härliga resor till Varkala. Tiden då också Jesper tyckte det var smart att skaffa en mustasch.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.