Man anar inte betydelsen…

Igår så jobbade vi hemifrån under förmiddagen för att Jesper skulle åka från Kochi för gott. Han har ju slutat för länge sedan och han har rest runt lite men han har ändå varit hemma en del. Att bo med Jesper var inte alltid lätt och han är en 22-årig kille som just kom från hårt festande studentliv och där han bodde i ett hus med sex andra killar. Men efter alla dessa månader som både rumskompisar, kollegor och vänner så var det riktigt jobbigt att han åker för gott. Han brukade knacka på min dörr och komma in, sätta sig på kanten av min säng och prata om allt! Sluta skämta för en gångs skull, erkänna att han var kär för första gången, erkänna allt han tyckte och vad som var jobbigt. Vi alla tre brukade sitta och alltid äta middag ihop, prata om dagen om saker i allmänhet. Helt otroligt också att vi aldrig hade ett enda bråk gällande hushållet.

Han har gjort en del galet också, typ låst in mig efter en fest, dvs tagit båda nycklarna låst (gammal dörr så man kan inte låsa upp inifrån) och när jag äntligen fick tag på honom, som typ fortfarande är full så knackar han på dörren och undrar varför jag inte öppnar. Öhh du har ju nycklarna!! Haha. Han drar alltid massa skämt och har aldrig under hela sin vistelse lagat mat. Han har ställt upp för mig, och han är faktiskt en av få killar som jag tycker han en grym moral.

Så nu när han skulle åka så blev det ledsamt. Han har liksom alltid varit där. Han är den som vaknar och gör kaffe åt oss. Jag och Claudia kommer sakna honom som satan. Morgonen på dagen han skulle åka (igår) så gick jag upp, han gjorde kaffe och jag diskade då kommer han ger mig en kram och säger att han kommer sakna mig! Jag kunde typ ha börjat böla då. Hans gulliga tjej Chloé hade köpt små paket åt oss och innan vi sa hej då så blev det en liten gråtfest! Fy fan att man kan bli så van vid folk. Men han ska förmodligen börja sin master i Stockholm och jag har sagt att vi ska ses då! När vi kom hem från jobbet så hade han och Chloé  skrivit varsitt brev till oss. Cholés var gulligt och snällt. Medan Jespers var fyllt av vår tid som roomies!

Jag är i övrigt en blödig jävel och kan inte hantera hej dås. När Martin skulle åka så saboterade jag hans packning, bara välte allt ner på golvet. Mmm, moget I know.

 

En av alla våra härliga resor till Varkala. Tiden då också Jesper tyckte det var smart att skaffa en mustasch.

“I’ll make him an offer he can’t refuse”

Jag vet inte hur många av er har koll men rubriken är ett citat från Gudfadern-filmen. Igår träffade jag typ Kochis gudfader. Jesper hade ju en fest hemma hos oss igår och hela gänget var där. Helt plötsligt ringer det på dörren, jag öppnar och ser en indier där. Han frågar efter Ashish, som är en vän till oss. Jag ropar smått irriterat “Ashish, one of your minions is here” (för att Ashish tar alltid hem random folk till oss utan att riktigt fråga om lov). Jaha, han kommer och börjar snacka om att han är sur för att han har just kommit på sin tjej i säng med stans mest kända DJ. Aja, så sitter jag ensam och pratar med honom som jag brukar göra med alla nya gäster och då kommer följande fakta fram:

• Han har dödat 3 män med sina bara händer
• Han visade mig sina ärr från de fighterna som slutade i dödsfall
• Han berättar att han är så rik att han äger halva Kerala (delstaten jag bor i)
• Han berättar att ingen får fråga var hans pengar kommer ifrån och ingen får fråga hur han spenderar dem (detta ledde till hans skilsmässa tydligen)
• Han berättar att han är en banker, typ.
• Han ger pengar till alla som behöver det men om de inte betalar tillbaka så tvingar han dem att göra det
• Han erbjuder sig till slut att jag kan ALLTID komma till honom om jag behöver pengar, skydd eller vadsomhelst.

WTF??!!!!!

Jag blev äckligt skraj! Tydligen så är hans familj också sjukt högt uppsatta inom politiken. Jag frågade Aussie-Nina som är tajt med honom om detta är for real. Hon svarade, ja all info stämmer och att liksom de kallar det inte maffian men the Kerala government är maffian så ja, han styr och ställer. Jag blev ännu mer rädd för honom eftersom han kom just på sin tjej att ha ihop det med DJn, tänkte att nu kommer den där musiken aldrig höras igen och han kommer sova med fiskarna. Men han sa att det var hennes fel och henne kommer han inte skada. Jamen dåså, skönt att höra. Trevligt att träffas, kom gärna ALDRIG tillbaka till mitt hem.

Som jag skrev i ett SMS till Martin, “Här i Indien är jag omringad av antingen, idioter, barn (i sinnet), hippies, droger eller mördare”. Efter mitt utlägg om Kochis gudfader till Martin var hans svar: “Fråga om han behöver en revisor, jag ställer upp”. Va fan!

No bbq?

Jesper är tillbaka i Kochi. Min gamla rumskompis som beslutade sig för att sluta jobba och fortsatte bara resa istället. Han har nog blivit kär på köpet för han beslutade sig att resa med en jättesöt engelsk tjej Chloé som han träffade någon helg i Varkala. Nu är det båda “hemma” för sista gången. Han åker till Chennai, sedan tar flyg till Sri Lanka för att stanna där i 3,5 veckor. De ska surfa bl.a. Sedan ska de till New Dehli och lunka runt i norra Indien innan de skiljs och Jesper ska fortsätta sin resa till Pakistan, Iran och till slut Turkiet. För att först där ta flyget hem till Holland. Galet!

Så ikväll har han bjudit hela gänget till oss på en grillkväll. Bara ett problem. Finns inga grillar i Indien. Sjukt ologiskt eftersom de har fint väder, havet osv. Stackars Jesper har nog vänt upp och ner på Kochi för att hitta något ens som kan användas som en grill. Men vi får se om han hittar eller om han flippar och bara köper pizza haha.

Han kommer också komma till kontoret för att bjuda på öl, bara för att det är lite kontroversiellt. I love it.

It´s getting hot in here

20 februari idag, gutt! Tiden flyger iväg och jag gillar det. Det jag däremot inte gillar att fram till juni så blir det bara varmare och varmare i Kochi. Alltså vi höll på och dö igår redan. Man svettas konstant fast fläkten är på högsta och man är glansig i ansiktet. Igår åkte vi till David runt 8-tiden på kvällen och orkade verkligen inte ta på mig mer kläder. I Sverige hade det  inte varit en big deal, jag hade på mig ett oversize-linne och shorts. Men jäklar vilken uppmärksamhet jag fick. Kan bli sjukt provocerad av sånt och vill bara skrika till de “va fan glor ni på? Bara för att ni ligger typ 100 år efter i er utveckling när det kommer till kvinnor”. Men det kan man inte säga så då skiter man i det. T.o.m. David reagerade och bara, hahah du kommer väcka en del uppmärksamhet. Men det är 40+ grader ute fast det är natt och vad vill ni, att jag ska dra på mig jeans? Jag vet inte om ni vet, men jag är stoooort fan av strumpbyxor, svarta sådana. Som student så hade jag ett tag fler strumpbyxor än trosor. Så jag har ALDRIG gillat varma länder, ALDRIG. Jag tycker det är gutt i några veckor när man har semester men i övrigt, ge mig höst och låt mig vara sminkad innan allt rinner i ansiktet på mig! I Argentina hade jag både sommar, höst och vinter!

Just nu är jag ganska sugen på att vara uppslukad av jobb för hålla på med annat är sjukt jobbigt i denna värme. Jag skulle gärna ta min säng hit till mitt AC-kontor och sedan kan jag leva här.

För övrigt, hur fin är inte denna låt liksom?

http://www.youtube.com/watch?v=Q2SWQxefy2c

Stubbornness or stupidity?

I fredags firade vi min roomie Claudia och det var kul samt att jag introducerade dricklekar med en kortlek och vilken succé jag skapade:)
En dum indiska traditionen är att man ska smeta in tårta i ansiktet på folk på deras födelsedag. Claudia hade sytt upp en jättefin klänning för ganska dyra pengar och sminkat sig fint för att sedan få en massa tårta över sig, så jäkla trist!  Men hon var typ full så brydde sig inte avsevärt förrän typ halv tre på morgonen då alla gått och hennes kommentar, “ehhh I really hope the stains will go away tomorrow”.

Dagen efter så spelade vi qricket med kollegorna, astråkigt faktiskt och hur kul är det att spela i stekande sol mitt på dagen efter att ha druckit och lagt sig jättesent?  Fick nog lite solsting också så när jag kom hem skulle jag ta en nap, som resulterade i 4 timmar!!! Gör aldrig  om det för jag kunde inte somna förrän kl 05.30 i morse! Så hela dagen var förstörd igår. David ringde 2 gånger för både film och fest men både jag och Claudia pallade inte.

Jag har lärt mig sjukt mycket om mig själv här i Indien, jag kan bara inte komma på om jag gillar det eller inte. Mycket som händer på jobbet och många som klagar. Jag själv, klagar, fast mer på Indien generellt och människors uppfattningar än på jobbet. Jag vet inte hur många som sagt att jag kan ju alltid åka hem. Ehh ja det kan man ju alltid. Jag kunde ju gett upp mina studier i Argentina också när det krånglade. Jag kunde gett upp den där terminen när jag pluggade 200% för första gången och trodde jag sög för tentorna började svaja innan jag lärde mig att effektivisera och planera. Jag vet inte hur man gör sånt. Har jag bundit mig till något så vill jag slutföra det och inte bara det, jag vill slutföra det med bravur. Nu vet jag inte om jag är envis eller dum som står ut. Enda gången jag lämnar något är för något annat bättre…

Jag ska fan klara detta:  äckliga djur i sängen, värmen, indier som stirrar, indier som inte kan kommunicera, indier som är dumma i huvudet (gäller inte alla ska påpekas starkt), jobbet som suger energi, mat som är så stark att man bränner tungan och jag ska klara allt detta och sedan göra något ÄNNU bättre.  Vi ses inte förrän i sommar!

Ciao

Oacceptabelt!

Ok, jag är katastrof. Ni som känner mig vet om min kärlek till kläder, jag är inte über-trendoffer men alla vet att min kärlek till kläder och skor är stor. Jag försöker alltid vara välklädd, även i slappa eller rockiga kläder så ska det finnas en ansträngning bakom (förutom när jag tvättade på Delphi, alla ni som såg mig i tvättstugan, sorry, I know).

Så idag så är jag och handlar lite nödvändigheter som glas och termos och går förbi en spegel och blir chockad! Jag har på mig haremsbyxor???!! WTF! Ett plagg jag hånat andra för. Jag har dessutom ett randigt linne (öhh bred upp, bred nere, big no no). Sedan att jag är osminkad, röd i fejset och håret åt alla håll och det värsta, håret är ljust med lite rött i (detta naturligt av solen då jag inte färgat mig på hundra år). Flipflops på fötterna och kladd på tårna som säkert varit nagellack innan. H.E.R.R.E.G.U.D!!

När man blir utstirrad 24/7, när man svettas konstant pga. den hemska värmen, när man inte trivs, när man inte kan bota ångesten med shopping (då allt är traditionella kläder), NÄR man bor i Indien, då utvecklas man till jävla hippie. Jag hatar hippies. Jag har blivit för bekväm alltså, jag har slutat bry mig om allt typ känns det som. Haremsbyxor?? På riktigt Soraja? Nej skärpning! Nu ska jag återgå till mina kjolar och snygga byxor, jag ska fanemig t.o.m. gå till jobbet med mina nysydda fina shorts fast det kommer chocka indierna. Jag ska sminka mig hårdare (då allt smälter bort ändå) och jag ska se till att sätta upp håret finare och varje dag så inget av det rödglänsande syns.  Jag sitter i skrivandes stund och målar naglarna. Vägrar sunka ner mig bara för att jag är i Indien! Fan när jag ändå är på gång kanske ska ta och raka benen? Vore på tiden iaf…

 

 

Fast mina är svarta….typ det enda jag behållit av min smak sedan innan!

Bye bye

Bästa beslutet ever att ta med kaffe till jobbet. Jag har varit extremt produktiv så det känns riktigt bra!

Idag har vi haft hejdå-middag för Marco. Han är en skön kille, halv tysk halv colombian fast i sinne, utseende och allt så är han mer latino än tysk. Vi har t.o.m. pratat spanska för det mesta här så det kommer jag sakna. Nu är det bara jag och Claudia kvar av internsen och det är smått tråkigt, men ändå ok. Jag hoppas en del nytt folk kommer.

På fredag nalkas Claudias födelsedagsfest. Jag ville hyra strippor men ha ha ha, inte en chans att de finns i Indien. Men något kul ska vi hitta på:). Sedan ska vi ha qricketmatch med kollegorna. Jag har aldrig spelat qricket men ser ut som brännboll, typ. Wish me luck!

Alla Hjärtans Dag

Jag vet att jag inte skrivit  på ett tag men för att sammanfatta senaste veckorna: föräldrar, svenskt godis, mys, bad, skaldjur, djurpark, jobbkaos, drama, hemsjuka, Varkala, solbränd, hejdå-middagar.

Igår var det Alla Hjärtans Dag. Och som vanligt så bombar företag ut speciella erbjudanden, och som vanligt så bojkottar en stor det av svensk media (kolumnister och krönikörer mest) dagen. Samma visa varje år, varför ska man vara extra snäll på just den 14e februari och inte alla dagar, och det är överhypat, och det gynnar bara kommerciella företag osv. Och det är så synd om alla singlar som står där utan någon och massa tips kommer att då ska man hänga med sina singel-bästisar.

OK, så här är det, varje tjej som tycker att Alla Hjärtans Dag är onödigt blir ändå överlycklig när någon ger henne något så simpelt som geléhallon. Och jag tycker det är bra att det finns en dag som gör att man stannar upp, tänker efter och anstränger sig. Det är fint att fira något. De flesta lever i slentrian och kärlek visas i form av mys i soffan. Fy satan vad tråkigt. Jag är den som erkänner, jag vill ha presenter, extra uppmärksamhet och töntiga kärleksförklaringar. Sedan detta med syftet att det blir överkommerciellt, det är vad man gör det till. Du behöver inte bjuda på en weekendspa och du behöver inte köpa rosor för 400kr. Köp ICAs tulpaner/rosor för 40kr och köp en Maraboukaka. Gör frukost/lunch/middag för den andre. Så lätt, så otroligt lätt att göra den andre glad. Vad är det för bitterkärringar som bojkottar en dag som representerar kärlek? Jag bor i Indien, min pojkvän i Sverige, jag kunde inte köpa något, han kunde inte laga något åt mig ÄNDÅ så blev jag glad av ett fint SMS och en Skype-konversation.

Sedan kan jag bli trött på att  man på något sätt ska bojkotta dagen för att många inte har någon. Amen kom igen! Innan Martin var jag singel hur länge som helst och jag antingen såg det som en vanlig dag eller såg till att jag gjorde något kul på kvällen och firade kärlek till någon annan. Jag minns t.o.m. att en 14e februari åkte jag hem till Oskarshamn och var överlycklig över mammas mat och spenderade kvällen i soffan med föräldrarna och roliga bosniska humorshower. Hur bra som helst ju!

Idag så kommer alla bete sig som vanligt och hur kul är det inte då att man gjort något speciellt en vanlig tisdag? Och guld värt att dagen är i februari för det måste väl ändå vara årets tråkigaste månad? Jag är förespråkare för ansträngningar och romans oftare än en dag på året ska tilläggas :)

Snaaaaaart!

Alltså det finns mycket här i Indien som inte funkar, som inte är organiserat och som jag blir tokig på. Men inget höjer min puls så mycket som SJ. Jag trodde jag skulle slippa de i Indien men icke. Blir tokig! Pappa var stressad igår så han ber mig köpa deras biljetter från Kalmar till Kastrup. No probs, jag gör det, tåget går 07.00 från Kalmar.

Jag ringer de i morse och frågar hur det går, men då är tåget inställt! Va faaaan!!! Jaha står att det ska komma ersättningsbussar. Jaha, men fråga någon när de kommer då säger jag ilskt. Pappa svarar halvt skrattandes att det finns ju fan ingen där. Jaha, så pappa är lugn men jag flippar. Finns inte en chans i helvete att jag blir utan mina föräldrar nu när jag längtar så mycket. Så jag ringer SJ. Då svara en kille som heter Robin och som pratar slowmotion så det är sjukt. Hans slutsats är i alla fall att han har ingen aning, jag får ringa Skånetrafiken. SKÅNETRAFIKEN??? De åker från Kalmar skriker jag! Ja men det är Öresundstågen som kör. Han avslutar med att säga “ja, du kan ringa men de har säkert stängt!” AHHHHHH. Jaha säger jag och slänger på luren. Nästa samtal till Skånetrafiken. Som har stängt men det finns en sådan där automatisk grej som gör att man kan få reda på sin sträcka.

Den: Vilken sträcka vill du åka mellan?

Jag: Kalmar till Kastrup

Den: Menar du från Malmö till Eslöv?

Jag: Ehh nej

Den: Menar du från Malmö till Danmark?

Jag: Nej

Den: Säg vilken sträcka du vill åka mellan

Jag: FRÅN KALMAR TILL KASTRUP (och väckte mina rumskompisar med all sannolikhet)

Den: Menar du från Eslöv till Hellerup

Jag: (svär på alla jävla språk jag kan)

Den: Svara endast med ja eller nej

Jag: FITT-SJ!!!! (Fast det var Skånetrafiken jag ringde)

Lägger på.

Får panik vid tanken på att mina föräldrar kommer missa flyget. Gråtfärdig. Pappa ringer och säger att de sitter i bussen mot Alvesta där de byter till tåg, all good alltså. Pustar ut, men hatar SJ. Pappa undrade varför det inte fanns någon som jobbade fast tågen går den tiden. Jaaaa duuu, det undrar jag med, ta en sossebidragare och sätt honom/henne där så gör de lite nytta iaf!! (Tur att inte många läser detta för jag hade med all säkerhet skapat en debatt med det sista). Oh well. Jag tror Köpenhamn-Kochi- sträckan kommer vara lättare än Kalmar-Köpenhamn-sträckan.

Så nu är jag lugn och ska invänta mina föräldrar som kommer imorgon på morgonen. LÄNGTAR!!!

Synd att jag fick veta att mitt tålamod inte förbättrats ens hälften så mycket som jag trodde, oh well.

Happy India Republic Day

Idag är det stort då Indien firar 63 år sedan Indien blev självständiga och beslutet om att bli en republik gick igenom 26e januari för 63 år sedan. Stort!

Detta innebär att alla, verkligen alla indier är lediga. Men eftersom vi jobbar mot den europeiska marknaden som inte märker av detta så jobbar vi hemifrån idag. Det är skönt även om detta är en omöjlighet för mig att vara produktiv eftersom jag under mina 4 år på universitet aldrig någonsin hade förmågan att plugga hemma. Hemma är hemma, jobb/plugg är kontor/bibliotek. Punkt.

Men nu, mitt bästa trix to-do listor, jag behöver dem, jag kan inte leva utan dem

Först ut, KAFFE! (enda positiva med att jobba hemma, eller ja, poolen är också kul att ha i närheten )